Sista etappen – Vansbro

7 07 2014

Har haft ont i magen hela veckan. Sådan ångest. I måndags låg vattentemperaturen på ca 12 grader, det rekommenderades lång våtdräkt, strumpor och vantar. Jag som hyrt en kort. Jag som har svårt att ta mig i mina föräldrars uppvärmda pool på 28 grader. Hur skulle detta gå? Simmade 1km i bassängen i onsdag men sedan dess har jag bara känt: Jag vill inte!!

Men, jag har inte heller tänkt hoppa av. Har jag nu gjort alla delar utom den sista så kan jag ju inte falla på målsnöret. Så åkte upp lördag eftermiddag, övernattade på en av skolorna i Vansbro. Försökte hålla mig lugn och få en god natts sömn, men knuten i magen var stor.

Klev upp tidigt på morgonen, kollade vattentemperaturen, nu 15,6 grader. Det är inte varmt, men bättre är 12 grader iaf! Stod och hängde på låset för att hämta min våtdräkt och mitt startkit. Det var väldigt lugnt och jag spanade in målområdet.

IMG_20140706_075142 (1)

Tillbaka på skolan åt jag sen en lagom stabil frukost och försökte göra mig mentalt förberedd.

”Begränsad plats för ombyte, kom ombytt”. Jag missförstod nog det där och knatade fullt påklädd i våtdräkt och överdragskläder till startplatsen. Det var svettigt! Hade lite krabb med mitt chip-armband, kunde inte få det att fästa. Frågade några funktionärer, och det visade sig saknas en bit i själva fästanordningen. Men det löste sig, med silvertejp😛

IMG_20140706_130941

Sen var det bara att vänta. Överdragskläderna åkte av ganska snabbt, men sen väntade jag in i det sista för att byta från glasögonen till simglasögonen, lasta min kasse på lastbilen och sen hann jag med lite uppvärmning innan de öppnade fållan. Nu gjorde det riktigt ont i magen, vilken ångest!

Första chipavläsningen, andra, och sen ner i vattnet. Det var kallt! Jag försökte verkligen förmå mig själv att ”kasta mig ut”, men jag blev stående en stund medan de andra gav sig iväg. Tillslut så bara gjorde jag det. Fick precis den där känslan som jag är så rädd för, en känsla av att få hjärtsnörp och jag börjar hyperventilera. Men de var de första 5-6 simtagen, sen började det gå över.

Hann dras med en bit åt vänster innan jag kunde orientera mig igen. Det gällde verkligen att simma snett för att komma rakt, men över Vanån var man ganska kvickt. Sen in i Västerdalälven och mot strömmen. Håll in vid bryggan har alla sagt, jo där är det ju minst strömt, men det gick så jäkla långsamt! Försökte ta mig om så gott jag kunde, men det var inte lätt med så mycket folk överallt.

Tyckte jag fick in tekniken och andningen bra, även om jag inte riktigt doppade ner huvudet så mycket som man egentligen ska. Det var så svårt att hålla uppsikt på alla som var i vägen då. På något vis så tyckte jag nästan det var lättare att simma i älven än i bassängen. Vet inte om det är möjligt, men det kändes som jag fick mer motstånd av vattnet här och jag hade något att trycka emot mot. I bassängen känns det bara som jag slår igenom när jag försökt ta i lite extra. Låter kanske helvirrigt, men så kändes det.

När vi närmade oss 500m så började folk runt omkring mig undra hur långt det var kvar. Själv kändes det bra, lite kyligt om tårna, men jag bara matade på. Sträckan 400-300m passerade jättesnabbt, liksom 300-200m. Sen tyckte jag det kändes som strömmen tog i ytterligare och jag fick kämpa lite för att hålla tempot. Hade en mössa framför mig som jag försökte ta rygg på, helst gå om, men jag lyckades inte öka något. Att jag sen fick några kallsupar på slutet för att jag inte kunde låta bli att le och skratta högt, hjälpte ju inte direkt😛

Målgång. Jag kan uppenbarligen inte simma med en hand, för när jag sträckte upp handen för att nudda plattan, så sjönk resten av mig och jag fick mig en rejäl kallsup. Men fick tag i räcket och kravlade mig upp. Sen blev det lite läskigt. Våtdräkten blev jättetung när jag klev upp ur vattnet. Benen var som gelé. Har känt mig lite darrig efter jag tränat också, men tyngden av våtdräkten (och att jag kanske tagit i lite mer) gjorde benen väldigt ostabila. På det ett par simglasögon med en väldigt liten yta med skärpa. Blev problematiskt när jag kom till trappen. När jag försökte hitta trappstegen blev allt bara suddigt i glasögonen. Ta av mig dem kunde jag ju inte heller, då hade jag inte hittat trappstegen ändå. Fick hjälp av en funktionär upp för trappan, fick lite varm saft och sen in i värmetältet.  Inte för att jag frös direkt, utan behövde mest bara sätta mig ner och få lite ordning på mina ben.

När man kom upp ur vattnet stod en snygg karl och zippade upp dragkedjan på en🙂 och när jag kom in i värmetältet blev jag helstrippad direkt. Fick sen låna en handduk för att ta mig bort till påsutlämningen. Det var också ganska spännande med simglasögon som nu immade igen då jag släppt ut vattnet. Fick kolla noga noga på alla påsarna för att utan glasögon försöka lokalisera mitt nummer. Tur inte alla var i samma färg iaf!

Sen en varm dusch på det! Riktigt gott! Så enkelt, men ändå så smidigt! Följt av en tallrik mat, det satt riktigt fint!

Tillbaka med våtdräkten, tillbaka till skolan. Packa ihop mina saker och påbörja resan hemåt. Stannade till och sprang ner till tältet och köpte mig en En-Svensk-Klassiker-buff. För det har jag förtjänat nu, för nu är min Tjejklassiker komplett!





Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag kan!

19 06 2014

Idag bar det av mot simhallen igen, härom dagen fick jag inte komma in, det var sommarsimskola. Tycker nog de kunde lagt den lite annorlunda, varför mellan 13-18? Borde väl kunnat sluta till kl 16 kan nog jag tycka.

Idag blev det tyvärr en annan miss i planeringen och jag fick simma på skrikande tom mage. Inte så bra, men det visade sig funka det med.

Tänkte prova hur långt jag kunde simma utan att stanna. Efter att ha simmat 100m kände jag, shit, vad långt 1km är! Men ju mer jag simmade desto mer flyt fick jag i det och jag fick verkligen in andningen. När jag närmade mig 300m så tänkte jag, fixar lätt 500m, sen ska jag pausa.

500m kom, 500m gick. Malde på och längderna bara passerade en efter en. Runt 600m började jag känna mig lite tröttare, framförallt märkte jag ett visst knä som började spöka lite för mig. Men det var inte olidligt på något sätt, även om det känns så här i efterhand.

750 m kom också, det var en dam ivägen precis i vändningen så jag kunde inte göra någon snygg målgång😛 utan fick snällt simma vidare mot 800m. Då kändes 200m som ingenting och jag malde genom dem utan problem.

Så nu vet jag att jag kan simma 1000m! Visserligen var detta i bassäng, men ändå! Har också övat på att stanna upp och bara andas ibland, ligga och glida ett tag, samt att få en rejäl kallsup men ändå hålla mig simmandes.

Vet att jag anlände till simhallen kl 18, då nyheterna precis varit. Ca 18.50 klev jag upp ur bassängen, så det tog kanske 40 min ungefär. Känns bra att ha ett litet hum om hur lång tid det kan tänkas ta, runt timmen i motströms skulle jag tro.

Ett par gånger till, och om jag vågar kanske en sväng ut i en sjö. Det känns helt ok nu. Dessutom är både boende och våtdräkt nu bokade, snart är det dags!





Lopprapport – Tjejvättern

10 06 2014

Man hinner få många intryck under 10 mil, jag vet knappt i vilken ände jag ska börja.

Åkte upp kvällen innan till min kusin i Mjölby. Jag är mycket tacksam för uppehället, fick sova i den stora sängen, det var verkligen generöst!

Gav mig på morgonen av mot Motala och tog i princip första bästa parkering som jag hittade, sen cyklade jag med lätta ben in till torget och hämtade min nummerlapp. Knatade sen ner till startområdet, gillar att gå runt och supa in atmosfären. Det gick bra tills ca 20 min innan start då himlen öppnade sig. Försökte söka skydd bäst jag kunde, men det var liksom lönlöst.

IMG_20140607_092117När starten gick öste regnet fortfarande ner, ställde mig strategiskt långt bak i startledet och trampade iväg i sakta mak. Tog mig ut ur stan, sen började det kännas lite väl långsamt så åkte om en hel drös. Det var en hel del åkande fram och tillbaka för att hitta sin plats i ledet, egentligen var det inte förrän efter sista depån som jag kände att jag kunde ligga där jag låg.

Fram till första depån rullade det på riktigt bra, redan här hade jag cyklat längre än på något träningspass. Någonstans innan Vadstena slutade det regna, och innan jag nått depån hade vindjackan torkat. Men strumporna var det värre med, tårna var kalla och allt jag önskade mig var ett par torra strumpor. Fick mig en slät bulle, lite blåbärssoppa, en halv banan och ett glas jordgubbssaft innan det bar av igen.IMG_20140607_113901

Nästa etapp började med klättringen upp för Omberg, hade inte räknat med att kunna cykla uppför, jag är ju värdelös i backar, så tog inte ut mig utan knatade helt sonika upp. Sen var det en bit uppe på platten där man kunde ana Vättern bakom buskarna, annars såg man inte mycket av sjön. Därefter bar det av utför igen, jag älskar att åka utför! Det vart lite knöligt till en början då jag hamnade bakom några som fegade och höll på bromsen, samtidigt som man fick passa sig noga för att gå ur led för plötsligt kunde det komma någon susande till vänster om dig.

Värst var nog ändå de som envisades med att cykla två i bredd, speciellt den här biten där det bara var lite bredare än normal cykelväg, men även ute på större väg. Höll på att bli vittne till en olycka när en bil med släp fick tvärnita för att inte cykla in i två ”glidare” i bredd. Jisses, visst att man ska undvika att köra dessa vägar under Vättern-helgerna, men vi är faktiskt skyldiga att följa trafikreglerna vi också.

Vattendepån efter Omberg susade jag förbi utan att knappt märka den, sen rullade det på smidigt fram till nästa depå. Rullade upp en tjej jämte mig och undrade om jag hade koll på vart nästa depå var, borde vara snart blev mitt svar. Vi cyklade kanske 1 km till, sen var det där, lite komiskt.

 IMG_20140607_124039
En liten snabbpaus för fotografering, och för att trassla upp påsen vingummin jag hade med mig, för det hade jag förtjänat här, har precis passerat hälften nämligen.

Började få känningar i vänster knä redan här, och jag stod utanför sjukvårdstältet och velade lite. Det gjorde ju inte ont nu, när jag klivit av cykeln och promenerat runt lite. Äsch, det går nog tänkte jag och cyklade vidare. Kom väl ca halvvägs på nästa etapp innan knäet började göra riktigt ont. Provade att gå en bit för att se om det hjälpte, det funkade när jag gick, men så fort jag satte mig på cykeln igen så började det ömma. Men det var inte värre än att jag kunde pina mig fram till sista depån.

Direkt till sjukvårdstältet, tänkte jag kanske kunde få något stödbandage eller liknande. Men hon menar på att det berodde på kramper i baksida lår som orsakade knäet att göra ont. Reflekterade också över att jag var väldigt kall på ytan. Fick aldrig riktigt upp värmen i skinnet igen efter den där störtskuren i början. Fick iaf lite massage, och lite liniment, kändes ju bra ungefär tills jag satt på cykeln igen.

Sista biten blev en riktig pina. Varje tramptag smärtade. Provade mig fram lite och insåg att det kvittade om jag tog i eller inte när jag trampade, det var själva rörelsen som gjorde ont. Så det blev till att ösa på in mot Motala, ju snabbare jag kunde komma i mål desto bättre. Bäst var det också om jag kunde hålla igång rörelsen, att få igång knäet efter en rull smärtade otroligt.

Jag har normalt sett ganska hög smärttröskel, så nu gjorde det riktigt ont. Önskade mig nedförsbackar hela vägen till Motala, men det kunde jag ju glömma. Knaprade i mig massor med vinegum och önskade att det var smärtstillande i dem. Spelade på repeat i huvudet: ”Annars har du åkt Vasan i onödan”.

Äntligen kom skylten som det stod Motala på, var sjutton är målet då? Sista biten både skrek jag högt och grät av smärta, skulle aldrig målet komma? Cyklade igenom starten och trodde det var klart, men skulle tydligen runt hörnet också, gaah! Missade faktiskt vart själva mållinjen var, utan märkte mest att det var slut för att jag blev ombedd att kliva av och bli inledd i en fålla.

Jag hade så ont, och jag var så arg. Störde mig något kopiöst på alla som blev intervjuade och var så glada så glada.  Begav mig för att hämta mina saker, gick runt hela området för att upptäcka att det var i princip folktomt. Fanns inte ens en funktionär i informationstältet. Fick kolla på en karta och inse att jag behövde gå hela vägen tillbaka igen. Skyltningen efter mål var väldigt undermålig. Hela målområdet var alldeles för kort. På ”målfotot” leder jag min cykel, hur kul är det?

Begav mig så fort jag kunde bort från området och mot parkeringen. Vart faan var den nu då? Återigen fruktansvärt dåligt skyltat, ett par skyltar i början, men sen krävdes två eller tre svängar till för att komma rätt, helt utan skyltning. Hade tur att det kom ett par cyklister precis när jag trodde jag tappat bort mig där jag gick med min cykel i min ensamhet. Bitter delux!

Lastade min cykel fortast möjligt och åkte tillbaka till Mjölby. Först efter en varm dusch kunde jag börja känna någon form av tillfredställelse över att jag faktiskt cyklat 10 mil. Three down – One to go!





Racken Runt

4 06 2014

Idag gick det bättre med navigeringen. Hittade en mindre väg för att ta mig till vägen som slingrade sig kring sjön Racken. 23,5 km blev det totalt, på 1h 18min. Hade lite bekymmer med trafiken innan jag tog mig ut ur stan, så tiden sprang iväg lite i början.

Det började med en herrans massa uppförsbackar, lite mer utmaning än jag stött på tidigare. Långa jobbiga uppförsbackar, men bara korta snabba nedförsbackar. Ugh, det var tufft ett tag där, men jag gnatade på. Har upptäckt att min uthållighet i själva trampningen blivit bättre, benen bara går och går och går. När jag började cykla ville jag rulla med jämna mellanrum.

Mot slutet blev det långa fina utförslöpor, alla de jag kämpat mig uppför på vägen bort. Men jisses vilken fart man kommer upp i! Nästan så jag fick tårar i ögonen. Vobblade till ett par gånger p g a tjälskador på vägen, det känns som det är lätt hänt att köra ikull. Inte kul i den hastigheten!

Idag var pannbenet starkt. Tror bara jag funderade allvarligt på hur långt det var kvar hem vid ett tillfälle. Axel och rumpa kändes bra. Idag blev jag dock riktigt flåsig och svettig. Antagligen alla backarna som gjorde det. Sen körde jag långärmad vindjacka med eftersom vädret inte var på topp. Klarade mig undan regnet iaf🙂

IMG_20140604_183307
Älskar Lupiner! Kan tänka mig att det är riktigt vackert här en solig dag!

Nu är det inte mycket mer att göra. Vilar mig i form sista dagarna, sen blir det åka av på lördag!





Vilse i Värmland

3 06 2014

Efter mycket om och men lyckades jag få med mig min cykel på tjänsteresan! Tackar ödmjukast min kollega Henrik som hade ett cykelställ till taket att låna ut. Förstår fortfarande inte hur man kan beställa poolbilar utan dragkrok!

Så igår blev det ett pass i värmlandsskogarna. Började med att köra vilse :S Nejdå inte så farligt, hade tittat ut en runda jag tänkte köra, men lyckades inte ta mig ut på den vägen jag tänkte mig. Trodde jag var på rätt spår ett tag, men den gick över vägen utan anslutningar ner dit jag ville. Men jag trampade på och tänkte, annars får jag väl vända när jag fått nog och cykla samma väg tillbaka.

Men efter ett tag så kom jag ut ett par kilometer längre fram på den väg jag tänkt mig och kunde ta planerad runda. Totalt blev det 27km på 1h 19 min. Kändes rätt bra, blev lite trött i axlar, skulderblad och rygg mot slutet, men vidhåller att varken andning eller ben har känts trötta.

Cyklade genom flera små byar/orter med roliga namn🙂 Bla annat Norserud, Ottebol och Jössefors.

IMG_20140602_202319

Det är vackert i Värmland!





Mera cykel

30 05 2014

Planerade cykla till jobbet en dag i veckan, men en miss i logistiken (plus att det var skitkallt den morgonen) gjorde att jag ställde in turen. Istället blev det en tur till jobbet på min lediga dag, för att hämta en tjänstebil. Med regnet hängande i luften så gav jag mig av. En jobbig uppförsbacke upp för Romaliden till att börja med, men gnatade mig uppför. Ut på stora vägen, hua vad utsatt man är som cyklist, en del bilar ger en inte mycket marginal och det blev lite svajigt ibland när stora lastbilar blåste om mig. Men en bit där så rullade det på så jäkla bra! Jag trampade och trampade och det kändes som det gick jättefort fast jag inte ens tog i.

Sen blev det lite mentalt jobbigt då jag inte riktigt hade koll på hur långt jag kommit, eller hur långt jag hade kvar. Men försökte fokusera på annat, man ser ju en hel del mer detaljer när man cyklar jämfört med när jag kör samma väg med bilen. På ett ställe gick det en hoper getter precis bakom buskarna ut med vägen. Annars tog jag mig framåt streck för streck. Bävar för om det är trångt på Tjejvättern, för jag har inte så bra koll vad som händer framför mig. Försöker titta upp med jämna mellanrum, men jag kan liksom inte snegla upp för då missar jag glasögonen och allt flyter ihop. Jaja, det ger sig. Jag har ju ändå ingen klunga att köra tillsammans med.

Tillslut kom slutet av vägen och Eke vägskäl. Där hade jag lovat mig själv en liten paus, nu var det bara sista biten kvar. En bit jag bävade för. Men det började bra, på väg mot Eke by så gick det undan så attans! Det kändes nästan som jag flög fram och jag fick ge ifrån mig så glädjetjut av lycka! In på slingervägen, där jag visste att det väntade backar. Men alla gick inte uppför som jag mindes det utan, en uppförsbacke följdes av en nedförsbacke som gav mig hjälp upp i nästa backe. Det var egentligen bara en som jag fick ta i och gnata mig upp. Aldrig har det känts så skönt att komma fram till jobbet!

cyklajobbet

Ca 2,5 mil avklarade idag med! Var noga från början idag att inte lägga vikt på styret, och det hjälpte min axel. Vid något tillfälle kände jag lite smärta av sadeln, men jag pinade igenom och sen glömde jag bort det…





Full fart framåt!

27 05 2014

Nu är det fullt fokus på cykling istället. Snart stundar Tjejvättern, jag känner mig inte alls redo. Men några mil måste jag ju ha i benen innan jag ställer mig på startlinjen iaf.

Så igår kväll blev det en runda. Ca 2,5 mil mot Älghult, ner genom Sävsjöström, runt Alstern och sen hem igen.

Vägen mot Älghult är ganska tråkig och rak, men den går upp och ner som en berg- och dalbana. Tur jag började i den änden, benen kändes pigga och jag knatade på upp för alla backarna, och njöt på vägen nedför. Önskar alla cykelrundor vore en enda lång nedförsbacke!

Redan här började jag känna domningar i vänster tumme. Försökte skaka loss med jämna mellanrum. Efter jag passerat Sävsjöström så började jag ömma i vänster axel. Jag blir för hängande på styret, är inte stark nog i min bål. Att vänstern tar mer stryk är troligtvis pg a att det skulderbladet inte mår tipptopp sedan vasaloppet.

IMG_20140526_194516

Snabbpausade i Sävsjöström, det var så vackert!

När jag kom ut på sista biten och det stod 9 km till Lenhovda var det tugnt. 9km kändes jättelångt, fast jag bor ju 2km utanför längs den vägen, så hade egentligen bara 7km hem. Försökte trösta mig med det. Nu började axeln göra riktigt ont och det gick riktigt riktigt långsamt. Men trägen vinner och jag var strax framme hos hästen på betet. Svängde in och kollade till honom och när jag sen satte mig på cykeln igen så kände jag inte av min axel längre. Så jag ska ta mig tiden att kliva av och röra lite på mig i depåstoppen, så kan detta nog gå ändå🙂

Rumpan då? Inte så farligt ont faktiskt.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.