Bilder Viktorialoppet

22 07 2012
Ett par bilder från starten av Viktorialoppet. Solen sken, men det var rätt blåsigt!
 
 
Annonser




Victorialoppet

16 07 2012
Gårdagens Victorialopp ligger nu bakom mig. Jag är nöjd och stolt över mig själv, om än en aning stel idag.
 
Hade sällskap av min kära mor som ska springa Tjejmilen tillsammans med min syster i september. Hon ville testa och passade på när jag kom ”hem” för att springa ett lopp.
 
Började med att pappa lurade iväg oss alldeles för tidigt för han trodde det var risk för kö. Men alla åkte åt andra hållet så vi susade upp utan problem.
 
Gick och hämtade våra nummerlappar och sen hade vi ett par timmar att slå ihjäl. Tittade på Victoriajoggen (4,5km) både start och mål. Vinnaren såg inte ens trött ut när han sprang in på 15:något minuter.
 
Vädret var helt ok. Medan vi väntade gällde det att hålla sig i sol och lä, annars blev det lite lätt kyligt. Perfekt löparväder med undantag för den starka vinden. Det var rejäl motvind på vissa sträckor.
 
Första kilometern löpte jag på ca 5:53 vilket kändes som ett helt ok tempo. Inne på 3:e kilometern hade jag någon mental blockering. Trodde jag var jättetrött, men när jag sen lyssnade på min andning så var den inte ens ansträngd. Så jag sa till mig själv att: Skärp dig, Emelie! Så kutade jag vidare.
 
Strax efter 5 kms markeringen så domnade min högerfot. Kändes obehagligt men jag sprang vidare i 1 km innan jag bestämde mig för att stanna och justera skon. Att det ska vara så svårt att knyta den skon lagom, det är alltid högerfoten som spökar. Jag förlorade lite tid på det, men annars hade jag nog inte kunnat springa vidare.
 
Sen kom jag så till Storgatan och tänkte på att man ska vara snygg när man springer och sträckte lite extra på mig. Över Stortorget seglade jag fram. Musiken där spelade något rock’n’rolligt sin passade mina steg perfekt i takten, och solen sken på mig som från en strålkastare! Ett ögonblick att ta fram och minnas när det känns tungt.
 
Sen var det inte långt kvar. Gick en liten bit i skogen innan man kom till idrottsplatsen. Sen var det bara att kräma ur det sista. När jag såg klockan på 58:någonting fick jag extra krafter, målet var ju under 60 min. På slutet blev det spurtstrid då jag hörde någon komma bakom mig, och jag ville inte släppa förbi den. Stegen innan målplattan var vi jämsides när jag skrek högt och tryckte ifrån. Jag kom först över plattan! Sen vände vi oss motvarann och bara garvade.
 
Enligt min egen mätning blev nettotiden 57:07:6. Det är jag väldigt nöjd med! Målet var som sagt under 60 min. Tempot blev då 6:21 min/km. Den officiella tiden har inte offentliggjorts ännu.
 
Missade mammas målgång då jag behövde uppsöka toaletten omgående efter målgång men enligt henne blev tiden 1:03:någonting. Kanonbra jobbat för hennes premiär. Hoppas hon har fått lite blodad tand!
 
Sen tog vi varsin korv innan vi susade hemåt igen!




Krasch!

10 07 2012

Det är dåligt med blogginlägg här och det beror på två saker. Min privata dator har kraschat, så jag får smygblogga i mån av tid.

Dessutom har träningen kraschat. Har känt mig hängig och lite småförkyld. Dessutom slarvat med maten, så orken har inte funnits där.

Nu är det knappt en vecka till loppet, och jag känner mig inte alls sugen. Har proppat i mig c-vitamintabletter senaste veckan för att försöka häva en eventuell förkylning. Dessutom gjort en stor laddning spagetti och köttfärssås för att ladda energiförråden.

Tog en kortare löptur i söndags, ca 2,7km, för att känna lite på formen. Kom in på en tid av 14:56. Tempo 5:26 min/km. Det kändes bra, kunde gott fortsatt ett par kilometer till, var inte helt slutkörd. Det enda som oroade mig var att jag kände av höften litegrann. Det hindrade mig inte från att springa, men det satt i hela måndagen också. Nu känns den helt normal igen, så nog ska jag kunna springa 9 km på söndag.

Nu är det vila, i form av promenader, som gäller fram till söndag!

På återseende efter loppet! Wish me luck!





Avbruten träning

2 07 2012
I fredags skulle jag varit ute med en kollega och sprungit en mil. Tråkigt nog ställde hon in, men jag gav mig ut på tur själv istället. Tur var väl det, för det gick inte så bra.

Kände mig allmänt trött och sliten, kom inte särskilt långt innan jag kände för att vända och gå hem igen. Men jag kämpade på till 4km, då höften började ömma och jag tog beslutet att avbryta och gå hem. Skitkallt var det också, så testade att springa hemåt för att hålla värmen. Men hade ingen ork någonstans i kroppen kändes det som.

Så beslutade jag att även ställa in söndagens intervallpass. Nästa pass får bli när jag fått tillbaka glädjen och längtan, gå lite mer på känsla. Förhoppningsvis kan det bli något framåt mitten/slutet av veckan. Under tiden ska jag ta och skärpa mig lite med maten, behöver mer, bättre, energi!