Luktar hallon

28 07 2013

Luktade hallon gjorde inte mina löpartights direkt när jag plockade upp dom ur högen smutstvätt där de legat sen Victorialoppet. Oops glömt tvätta dem.

Men rotade fram mina långa tights istället och iväg det bar. Något varmt i långa byxor, men det var hyfsat med skugga i skogen.

Mellan vägen och jakttornet luktade det hallon på riktigt! Stora snår med vildhallon i vägkanten.

Idag var det en mentalt jobbig runda. Jag har mina landmärken på rundan. Först till vägen, sen jakttornet, svängen, granen, stenen, vägen igen och sen hem. Från vägen till svängen är alltid jobbigast, det är ca 2km. Men har jag bara kommit förbi de så brukar det gå bra.

Bra gick det iofs idag också, trots att jag ville bryta av efter både granen och stenen. Träningen blev ju av! Ett steg i rätt riktning!

Annonser




Victorialoppet 2013 – Deja vu

16 07 2013

Igår var det dags för Victorialoppet igen. Förra året hade jag med mig min mamma, detta året min bror.
Det var nästan på perfekt löparväder, lagom varmt, men lite blåsigt. Som förra året, fast lite varmare.

Uppladdningen har ju inte varit optimal, men första halvan av loppet gick riktigt bra. Malde på i mitt tempo. Gick lite väl sakta i början för när jag fick upp farten lite i en nedförsbacke märkte jag att det gick lättare om jag höll lite högre tempo. Sprang hela vägen fram till vätskekontrollen.

I vanlig ordning gick jag i lugn och ro och sörplade i mig vattnet. Sen svängde vi ut på den långa rakan och här domnade min högerfot. I år igen! Det var precis där den domnade förra året! Men nu kan jag inte snöra skorna lösare, då räcker inte skosnörena till. Så det blev att jag gick en bit där, men började sen springa i kanten utanför cykelvägen och domningen i foten började avta.

Så under vägen och sen sprang jag hela tiden under resten. Gott om hejaklack fanns det, men bäst var han som sa: Ta’t lugnt, du har hela kvällen på dig! Det var precis vad jag behövde höra för att minska pressen på mig själv. Hade också ett par tre tjejer framför mig som ömsom gick ömsom sprang. Sakta försökte jag ta in bit för bit på dem.

Så kommer då Storgatan. Man får en riktig boost när man springer in där. Uteserveringarna sluter tätt runt banan och massor med glada (eller bara fulla?) människor som hejar. När jag närmade mig torget hörde jag bandet dåna ut, Livin’ on a Prayer. Det gav ytterligare kraft och jag kände mig fantastisk när jag passerade! Minns att det var likadant förra året, men tror det var en annan låt.

Sen var det bara sista biten kvar. High-five-ade brorsonen och resten av gänget när jag passerade hamnen, förbi strand och in i skogen. Nu var jag ikapp de tre tjejerna och tryckte på lite extra. Första halvan av banan inne på stadion gick trögt, men när jag kom ur svängen och såg jag en tjej mitt på upploppet. Nu gällde det att ösa! ”Vilken spurt” hörde jag i förbifarten och när jag kom i mål efter 1:02:27 orkade jag knappt stå på benen.

Det kändes så jäkla bra efteråt! Fick min medalj, en dricka och en korv. Sen var det så skönt att dra på sig överdragskläderna och äta en banan.

Bror min då, jo han visade sig vara en jäkel på att springa, han har tävlingsinstinkten med. Sprang in på 48:02! Inte illa! ”Tack för att du lurade med mig på detta” sa han innan jag sen begav mig hemåt. Hoppas han har fått blodad tand!





Blev av

12 07 2013

Efter senaste rundan kändes det inge vidare att ge sig ut igen. Men sen läste jag på ett ställe att: De enda dåliga passen är de som inte blir av!

Så idag blev det en runda i kvällssolen! Tillbaka på min 4km runda kände jag mig trygg. Pannbenet var stenhårt igen, fast det vacklade till lite vid ett par tillfällen.

Varje gång det tog emot lite, så ökade jag farten lite lite. Känns väldigt tvärtom, men konstigt nog känns det lättare då. Jag arbetar bättre genom höften och blir inte fullt så markbunden.

Idag njöt jag extra när jag var klar, antagligen för att jag hade pushat mig. Det var riktigt skönt att få stanna!

Nu är det vila i form som gäller inför Victorialoppet på måndag!





Ursäkter och undanflykter

9 07 2013

För ett tag sen skrev jag om att man ska hålla sina träningsmöten med sig själv. Det går inge bra!

Efter att ha skjutit upp träningen igår tog jag med mig träningskläderna till jobbet idag. Tänkte att jag skulle utöka min distans och tog en 6km runda.

Det gick ju sådär. Kom ungefär halvvägs, sen blev det en bit promenad. Tänkte sen springa resten hem. Men icke! Blev mycket promenad på vägen hem. Ont i vaderna i kombination med ett mycket svagt pannben. Många, många dåliga ursäkter motiverade mina promenader. Först blev jag besviken och irriterad på mig själv, men efter ett tag var det rätt gutt att gå där i solen. Sprang iaf sista biten förbi vakten och in på parkeringen. 🙂

Vet inte riktigt vad jag ska göra för att få tillbaka motivationen.





Barfota

4 07 2013

Idag släpade jag mig sent om sider ut på en joggingrunda. Det blev en tur ner till fotbollsplanen. Ett par rundor där och sen hem igen.

Väl på fotbollsplanen så snörade jag av mig skorna och körde barfota! Det har jag ju läst mycket gott om, men att man måste vänja sig successivt.

När jag sprang runt där på planen så försökte jag bara låta foten jobba och sätta ner sig som den själv ville. Samtidigt försökte jag analysera hur det kändes skillnad jämfört med skor. Ingen lätt kombo. Det jag kände var att steget blev mycket stummare, men det är väl knappt oväntat. Tyckte nog jag hamnade lite mer på hälen (har tidigare haft krampproblem i vaderna, troligtvis för att jag sprungit för mycket på tå).

Jag kände också att jag satte ner hela högerfoten, inte bara yttersidan vilket senaste gångerna gjort att jag fått ont i hålfoten. Blir nog till att prova ett par gånger till innan jag kan dra några slutsatser.

image

Alldeles gräsig blev jag om fötterna, och eftersom det regnat en skvätt under eftermiddagen så var det rätt kallt om fötterna. Skönt att få dra på sig ett par tjocka sockar då!





Just Do It!

2 07 2013

Efter att ha skjutit upp löpningen i tre dagar gällde det idag bara att gå ut och göra det!

Tog min 4km runda. Idag reflekterade jag över att jag kom längre innan jag började känna mig trött. Fokuserade väldigt på ljudet av mitt steg. Hade blicken ett par meter framför mig på stigen och tänkte bara på att sätta en fot framför den andra.

Blev så inne i det att jag vid ett tillfälle tappade bort hur långt jag kommit på min runda (jag har mina riktmärken).

Försökte öka på slutet och pannbenet visade sig hårt idag. Brukar bara orka en liten bit innan jag saktar ner igen. Istället när jag kände för att sakta ner så ökade jag ytterligare lite. Sista biten var jag nere i 5:15-tempo.

Lite besviken blev jag dock när genomsnittstempot bara blev 0.02min bättre än sist. Får gå på känslan istället, den kändes mycket bättre!