Tjejvasan

23 02 2014

Vilken helg !

Åkte upp till Mora i fredags. Efter att vi inkvarterat oss på Unihoc Arena så körde vi till Mora Skidstadion och jag tog mina första skidtag på snö för denna säsongen. Åkte samma runda ett par gånger och jag tog mig både upp och ner för backarna. Sen blev jag övermodig och trillade plasask mitt på platta marken 🙂

Lördag morgon, jag var duktigt nervös. Visste att det största problemet skulle bli hjärnspökena. Väl uppe i Oxberg lättades nerverna upp mycket tackvare speakern. ”Om ni bara står i dom där utgröpningarna som kallas skidspår så ska nog denna starten gå lika bra som den förra” 🙂

Min start gick bra, förutom att jag höll på att dratta dit redan i startfållan 🙂 Fick min beskärda del av närkontakt med snön ändå. Innan jag kommit till Hökberg hade jag redan tappat räkningen på hur många gånger jag trillat. På vissa sträckor fanns också funktionärer märkta med ”Räddningspatrull” 🙂 Min värsta vurpa innan Hökberg var när jag föll i en uppförsbacke och det smällde till rejält i ryggen. Fick knäppa av mig skidorna för att komma upp, men det var enda uppförsbacken jag behövde gå i. 

Efter Hökberg, och en vurpa där huvudet fick en rejäl smäll, tog jag beslutet att i de utförslöpor där det inte fanns spår, utan folk plogade sig ner, så knäppte jag helt sonika av skidorna och knatade ner. Eftersom jag inte bemästrat konsten att bromsa så sa min självbevarelsedrift att det var det enda rätta.

Efter utförslöporna efter Hökberg så blev det rätt flackt, jag knatade på i sakta mak och det kändes rätt behagligt. Plötsligt stod det 15km och det kändes rätt gutt! Tog en liten paus i Eldris, käkade en bulle (som inte alls var torr och tråkig) och drack ljuvlig blåbärssoppa.

Efter Eldris var det någon brant utförsbacke till, och hjärnspökena fick lite övertag när jag trodde 3km-skylten skulle komma, men det stod 4km på den. Men jag distraherade mig själv med att formulera framtida Blocket-annons för att sälja mina skidor. I övrigt gick den biten toppen,  tills jag hade 2km kvar.

Då kom en liten vägövergång med sväng, fick inte med mig skidorna runt och for rakt över alla spåren. Han tänka, ”whoho, jag står upp!” innan någon skriker bakom mig. Hon kör in i mig med full fart, jag slungas framåt och landar med min näsa rakt på min egen stav. Satan vad ont det gjorde! Blodet forsade ur näsan, jag var tvungen att känna efter om näsan var hel. Fick lite papper från publiken, och även hjälp att komma upp på benen.

Det var på väldigt darriga ben jag tog mig de sista kilometrarna. Även om flåset känts ok hela vägen började jag bli duktigt trött i armar och axlar nu!

Höll mig på benen hela upploppet, och när skylten kom, den där satans jävla skylten, bröt jag ihop av lättnad. Äntligen var det över!

Idag känns det väldigt stelt, har ont i princip överallt. Kan ännu inte riktigt glädjas över att jag faktiskt gjorde det. Men jag är glad att jag klarade det under 6h! 5:59:49 för att vara exakt 🙂

image





Tränat!

17 02 2014

Kors i taket, idag har jag varit ute och sprungit! Första passet sedan Lidingöloppet.

Sista-minuten-panik-träning inför Vasaloppet? Nja, det var mer att hästen behövde röra på sig. Blev kanske 3km, skulle köra intervaller men det blev något tokigt med tekniken.

Det kändes faktiskt bättre än jag trott, kondisen är väl inte på topp, men tänkte bara en gång att ‘nu blev det lite jobbigt’. En tanke som jag snabbt viftade undan.

Har inte fått någon snöträning alls iår, och alternativ träning har det också varit dåligt med, men 3 mil hoppas jag kunna ta mig igenom sålänge jag håller mig lugn och ser det som en trevlig tur, inte en tävling.