Sista etappen – Vansbro

7 07 2014

Har haft ont i magen hela veckan. Sådan ångest. I måndags låg vattentemperaturen på ca 12 grader, det rekommenderades lång våtdräkt, strumpor och vantar. Jag som hyrt en kort. Jag som har svårt att ta mig i mina föräldrars uppvärmda pool på 28 grader. Hur skulle detta gå? Simmade 1km i bassängen i onsdag men sedan dess har jag bara känt: Jag vill inte!!

Men, jag har inte heller tänkt hoppa av. Har jag nu gjort alla delar utom den sista så kan jag ju inte falla på målsnöret. Så åkte upp lördag eftermiddag, övernattade på en av skolorna i Vansbro. Försökte hålla mig lugn och få en god natts sömn, men knuten i magen var stor.

Klev upp tidigt på morgonen, kollade vattentemperaturen, nu 15,6 grader. Det är inte varmt, men bättre är 12 grader iaf! Stod och hängde på låset för att hämta min våtdräkt och mitt startkit. Det var väldigt lugnt och jag spanade in målområdet.

IMG_20140706_075142 (1)

Tillbaka på skolan åt jag sen en lagom stabil frukost och försökte göra mig mentalt förberedd.

”Begränsad plats för ombyte, kom ombytt”. Jag missförstod nog det där och knatade fullt påklädd i våtdräkt och överdragskläder till startplatsen. Det var svettigt! Hade lite krabb med mitt chip-armband, kunde inte få det att fästa. Frågade några funktionärer, och det visade sig saknas en bit i själva fästanordningen. Men det löste sig, med silvertejp 😛

IMG_20140706_130941

Sen var det bara att vänta. Överdragskläderna åkte av ganska snabbt, men sen väntade jag in i det sista för att byta från glasögonen till simglasögonen, lasta min kasse på lastbilen och sen hann jag med lite uppvärmning innan de öppnade fållan. Nu gjorde det riktigt ont i magen, vilken ångest!

Första chipavläsningen, andra, och sen ner i vattnet. Det var kallt! Jag försökte verkligen förmå mig själv att ”kasta mig ut”, men jag blev stående en stund medan de andra gav sig iväg. Tillslut så bara gjorde jag det. Fick precis den där känslan som jag är så rädd för, en känsla av att få hjärtsnörp och jag börjar hyperventilera. Men de var de första 5-6 simtagen, sen började det gå över.

Hann dras med en bit åt vänster innan jag kunde orientera mig igen. Det gällde verkligen att simma snett för att komma rakt, men över Vanån var man ganska kvickt. Sen in i Västerdalälven och mot strömmen. Håll in vid bryggan har alla sagt, jo där är det ju minst strömt, men det gick så jäkla långsamt! Försökte ta mig om så gott jag kunde, men det var inte lätt med så mycket folk överallt.

Tyckte jag fick in tekniken och andningen bra, även om jag inte riktigt doppade ner huvudet så mycket som man egentligen ska. Det var så svårt att hålla uppsikt på alla som var i vägen då. På något vis så tyckte jag nästan det var lättare att simma i älven än i bassängen. Vet inte om det är möjligt, men det kändes som jag fick mer motstånd av vattnet här och jag hade något att trycka emot mot. I bassängen känns det bara som jag slår igenom när jag försökt ta i lite extra. Låter kanske helvirrigt, men så kändes det.

När vi närmade oss 500m så började folk runt omkring mig undra hur långt det var kvar. Själv kändes det bra, lite kyligt om tårna, men jag bara matade på. Sträckan 400-300m passerade jättesnabbt, liksom 300-200m. Sen tyckte jag det kändes som strömmen tog i ytterligare och jag fick kämpa lite för att hålla tempot. Hade en mössa framför mig som jag försökte ta rygg på, helst gå om, men jag lyckades inte öka något. Att jag sen fick några kallsupar på slutet för att jag inte kunde låta bli att le och skratta högt, hjälpte ju inte direkt 😛

Målgång. Jag kan uppenbarligen inte simma med en hand, för när jag sträckte upp handen för att nudda plattan, så sjönk resten av mig och jag fick mig en rejäl kallsup. Men fick tag i räcket och kravlade mig upp. Sen blev det lite läskigt. Våtdräkten blev jättetung när jag klev upp ur vattnet. Benen var som gelé. Har känt mig lite darrig efter jag tränat också, men tyngden av våtdräkten (och att jag kanske tagit i lite mer) gjorde benen väldigt ostabila. På det ett par simglasögon med en väldigt liten yta med skärpa. Blev problematiskt när jag kom till trappen. När jag försökte hitta trappstegen blev allt bara suddigt i glasögonen. Ta av mig dem kunde jag ju inte heller, då hade jag inte hittat trappstegen ändå. Fick hjälp av en funktionär upp för trappan, fick lite varm saft och sen in i värmetältet.  Inte för att jag frös direkt, utan behövde mest bara sätta mig ner och få lite ordning på mina ben.

När man kom upp ur vattnet stod en snygg karl och zippade upp dragkedjan på en 🙂 och när jag kom in i värmetältet blev jag helstrippad direkt. Fick sen låna en handduk för att ta mig bort till påsutlämningen. Det var också ganska spännande med simglasögon som nu immade igen då jag släppt ut vattnet. Fick kolla noga noga på alla påsarna för att utan glasögon försöka lokalisera mitt nummer. Tur inte alla var i samma färg iaf!

Sen en varm dusch på det! Riktigt gott! Så enkelt, men ändå så smidigt! Följt av en tallrik mat, det satt riktigt fint!

Tillbaka med våtdräkten, tillbaka till skolan. Packa ihop mina saker och påbörja resan hemåt. Stannade till och sprang ner till tältet och köpte mig en En-Svensk-Klassiker-buff. För det har jag förtjänat nu, för nu är min Tjejklassiker komplett!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: