Pasi Salonen

14 05 2013

Idag har vi haft kick-off för Friskvårdsprogrammet på jobbet! Känns skönt att företaget är villiga att investera i vår hälsa.

För att kicka igång allting bjöds det på en föreläsning med Pasi Salonen. Mycket inspirerande!

image

Han pratade om att måla upp sina mål som stora bilder i huvudet. Att kunna svara på frågan varför. Att våga göra segergester när man lyckas med något! Att även om du fått massor med positiv feedback så kan en enda negativ dra ner humöret. Om att man alltid har ett val. Att du bestämmer hur du vill att saker i dit liv ska vara fördelat.

Efter föreläsningen bjöds det på lite löptekniksträning. Vi fick känna på hur foten vill sätta ner sig naturligt, dvs med hela foten, inte på tå, inte på häl. Lätt framåt lutad med vikten på framfoten. Inte för yviga rörelser med armarna, med undantag för nedförsbackar (tills man lärt sig tekniken). Armarna bestämmer också kadensen, 180 steg per minut. Små korta steg i uppförsbackar.

Det kändes som vettiga saker alltihop, jag har bara lite svårt att måla upp ett mål samt svara på frågan varför. Det är nog därför motivationen tryter med jämna mellanrum. Ska fundera på saken!

Annonser




Val

11 05 2013

I boken jag läser har jag nu avhandlat kapitlet Val. Vi har en massa val att ta ställning till varje dag och de val vi gör kan förändra livet, en liten bit i taget.

5 tips för förändring:

1. Vad vill du förändra? Sätt upp ett mål.

Jag vill orka mer! Gå ner ett par kilo i vikt och hålla vikten. Jag vill orka hålla igång hela dagen och få en bättre koncentrationsförmåga.

2. Hur vill du förändra?

Jag behöver äta mer näringsrikt, bara äta chips/dricka läsk på fredag/lördag. Jag behöver hålla mina träningsmöten med mig själv.

3. Varför vill du förändra?

För att jag ska orka mer och bli en gladare person!

4. Börja smått men ofta. Kontinuitet!
5. Ha tålamod!

Jag stod i mataffären idag och insåg att jag borde handla till veckans matlådor. Brukar ha en välplanerad lista/plan när jag går och handlar, men ordning och redan börjar glida mig ur händerna.

Tänkte till och insåg att det bara är en vecka kvar till varvet, kolhydratsladda! Klassiska spagetti och köttfärssås. Försökte göra smarta val. Inte välja så mycket processerat. Passerade tomater och soltorkade tomater slank med ändå. Sen blev det köttfärs och färska champinjoner.

När tankarna sedan gled mot chips och läskhyllorna så gjorde jag ett aktivt val. Istället köpte jag en halv honungsmelon och en påse mandlar.

Baby steps, baby steps!

Nu ska jag göra det aktiva valet att ställa mig och diska så det blir någon form av ordning här.





Mitt löpsteg och mental styrka

6 04 2013

Idag har jag varit ute på en löprunda. Brukar ju köra med gå-pauser 5:2. Men kände för att blanda upp det lite, inte fokusera på längden jag sprang utan mer på tiden.

Så jag la upp en workout i Runkeepern som med 2 min gå-paus mellan var uppbyggd enligt följande: 5-6-7-8-7-6-5 min. Totalt blir det 56 min.

Tog det i vanlig ordning lugnt och stilla, det gäller att orka länge, inte att springa fort. Tänkte och analyserade mitt löpsteg under tiden.

Sist berättade jag för Jessica om att jag får så ont i vaderna. Då springer jag för mycket på framfoten tydligen. Så jag försökte medvetet sätta ner hälen lite mer i steget. Att jag bara kan kontrollera det är ett stort framsteg, tidigare har det bara varit en fot framför den andra. Jag fick inte alls ont i vaderna på samma sätt. Däremot fick jag under den sjätte kilometern känningar i benhinnorna, men sen under sjunde kilometern så gick det över igen så jag vet inte hur mycket jag ska bry mig om det.

Sen hade jag lite mentala funderingar också. Låter kanske som dubbelmåttsättning men det jag menar är funderingar kring hur jag ska göra för att vara mentalt uthållig. Att trappa upp minutrarna en i taget var en del av det. En minut extra är inte långt! Sen att det vände halvvägs gav lite ny energi med tanken att: nästa gång behöver kag inte springa lika länge! Bra när man börjar bli trött på slutet.

Ett annat sätt jag hittat är att inte titta för långt fram. Visserligen är det bra att ha blicken högt för att få upp höften och hållningen, men då ser jag hur fruktansvärt långt det är att springa. Så blicken kanske 5 meter framför mig i marken, så får jag tänka extra på höften istället. Det hjälper mig att vara kvar i nuet!

Det blev en riktigt härlig runda och jag kände mig så nöjd. Det allra bästa var att kunna njuta i solen efteråt!

image





Träningens 10 budord

3 12 2012

Försöker hitta lite inspiration för att få nya krafter i träningen. Stötte på denna.

Träningens tio budord
1. Du ska inga andra intressen hava jämte träning.
2. En dag utan träning är en dag utan mening.
3. När du vilar, tränar dina konkurrenter.
4. Den som tycker träning är roligt, tränar för lite.
5. Träning är ett tillfälle för tävling.
6. Så länge du är seg kan du inte bli övertränad.
7. Det som inte dödar, det härdar.
8. Smärta är en upphöjd form av njutning.
9. Många äro kallade, få äro utvalda.
10. Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett för att bli bra: Träning!

Borde verkligen träna ikväll, men vet inte riktigt hur jag ska hinna det.





Inställt

1 12 2012

Denna veckan har det blivit många inställda träningar, både med och utan anledning.

Tisdagen bjöd på Zumba. Den blev av iaf, men det hade varit en skitdag i övrigt och jag kunde inte hitta rytmen alls. Min förhoppning om att fyllas med endorfiner och positiv energi gick om intet.

Torsdag var nästa planerade träningspass, men det hanns helt enkelt inte med.

Fredagens stytkepass såg lovande ut. Brukar ju vara dåligt med deltagare, men idag var vi tillräckligt många för att det skulle bli av. Tyvärr  var tränaren hemma för vård av barn. Så det blev ingen träning då heller.

Idag borde jag verkligen sprungit en runda, men inte heller idag blev det av.

Känner att jag bara raddar upp dåliga ursäkter. Måste planera in lite tid på gymmet. Tänkte köra lite crosstrainer som omväxling, nu när det är så kallt ute, men för lite snö för att åka skidor.

Nya tag nästa vecka!





Mentalt påfrestande

25 11 2012

Idag hade jag inte alls någon lust att ge mig ut och springa. Slängde upp ett inlägg på Lonesome Runners facebooksida för då vet jag att jag inte kan komma och säga att jag inte sprang.

Hann bara ut till tvättstugan för att flytta över tvätten till tvättstugan när det plingade till. Jenny stod också i startgroparna och föreslog att vi skulle springa ‘tillsammans’.

Stort tack ska Jenny ha för det blev en mentalt påfrestande runda. Gjorde 3 varv på min nästan-4km-runda. Efter 2km hade jag ont i mitt knä och var säker på att jag inte skulle klara mer än ett varv. Vid 3km hade värken gått över och tanken som tog mig vidare var; Jag kan ju inte komma hem före Jenny. Så gav jag mig av på varv 2.

Under detta varvet funderade jag på om jag skulle hinna ett tredje varv, behövde ju komma hem innan min tvätt blev inlåst. I början hade jag planer på att åtminstone gå de 12 km jag bestämt mig för, men insåg att jag skulle bli så illa tvungen att springa om jag skulle hinna. Började fundera på eventuella genvägar ifall tiden skulle rinna ifrån mig.

Kollade tiden vid 6km och i teorin skulle jag gott hinna tillbaka. Strax därefter domnade ena foten, eller snarare hälen så jag fick stanna och släppa lite på skosnöret. Återigen gick tankarna åt att jag kommer aldrig klara ett varv till.

Men jag knatade på, hade ju fortfarande inte hört något från Jenny. Sista varvet gick förvånansvärt enkelt. Kände mig inte jättetrött i varken ben eller andning. Bara i hjärnan!

På slutet fick jag springa några extra rundor i villaområdet för att få till det sista upp till 12 km.

I tid till tvätten kom jag också, med marginal!





Så nära, så nära…

22 11 2012

… Var det att jag inte gav mig ut på kvällens runda.

Det har varit tråkväder hela dagen och jag hade redan varit ute i regnet en omgång när jag red hästen. Hade ingen lust att ge mig ut igen.

Men efter att ha ätit het soppa till kvällsmat satt jag under filten och frös. Min erfarenhet säger då att en löprunda för att få upp blodcirkulationen och värmen inifrån är den bästa åtgärden.

Så jag tog min nästan 5km runda, utan att bli blöt utifrån faktiskt. Kändes som det gick långsamt och segt, men när jag kom hem såg jag att jag låg på samma tempo som när jag sprang milen i söndags. Borde kanske gått fortare men idag är jag ändå mest nöjd med att jag faktiskt gav mig ut och genomförde rundan!